Jaguar F-Type
R75 Convertible
Ett sista adjö ingen Jaguar-entusiast sett fram emot
Jaguars välkända sportbil, F-Type, når tillslut, och tyvärr, slutet av sin produktion. Produktionen startade för ett decennium sedan 2013 och årsmodellerna var från 2014 och framåt fram till idag.
​
Men vi kan se tillbaka på totalt 75 år av Jaguars arv där nu F-Type kommer att ta plats i att vara en av märkets viktigaste bilar - och förenar sig med legender som XK120 som var först i raden av sportbilar för det brittiska märket.
För att fira märkets 75 års jubiluem har man bestämt sig att passa på att sätta stopp och avsluta F-Type-serien med en ett sista avsked genom att skapa F-Type 75 och F-Type R75, de allra sista Jaguarerna som byggs endast med bara förbränningsmotorer före den elektrifierade framtiden som väntar runt hörnet.
​
Detta är utan tvekan en bil som förväntas vara ganska spektakulär, eftersom det är högst troligt att modellerna som följer härifrån sannolikt inte kommer att uppfylla alla krav som en äkta bilentusiast drömmer om dagarna.
Jag har nycklarna till just R75 Cabriolet denna gången. Det är en bitterljuv känsla att kliva in i en bil med vetskapen om att det aldrig kommer att tillverkas fler som denna, det känns lite som att se det sista avsnittet av sin favorit-TV-serier och veta att det inte kommer att komma fler avsnitt.
​
Innan vi går in på detalj på det viktiga, hur bilen är att köra, är det viktigt att notera att R75 inte skiljer sig särskilt mycket från andra F-Types som byggts de senaste åren. Jaguar har satt på några små emblem vilka lustigt nog är siluetten av kupéversionen av bilen, för att framhäva att bilen är den sista utgåvan.
​
Denna bil är också lackerad i en ny och fantastisk snygg färg som kallas Giola Green, som endast är tillgänglig för jubileumsmodellerna. Förutom några nya emblem och den nya färgen finns det egentligen inget nytt att notera.
Giola Green är en riktigt snygg färg och blir levande i direkt solljus. Det är svårt att säga i olika situationer om den lutar mer åt blått eller grönt i tonen.
Under mörkret förlorar färgen sin mättnad och går nästan i inkognito-läge och ser ut som svart eller mycket mörkgrå kulör.
2021 genomgick F-Type en facelift som främst påverkade utseendet framifrån för det otränade ögat. Bilen fick ett lägre och sportigare utseende eftersom strålkastarna placerades längre ner på stötfångaren, vilket också bidrog till ett mer aggressivt intryck. För F-Type 75 och R75 hade jag gärna sett något extra för att särskilja den mot de "vanliga" modellerna.
Trots det är det en mycket fin och elegant bil, och utan Jaguar-emblemen tror jag att man beroende på exteriörkulör, skulle kunna ha svårt att avgöra vilken tillverkare av sportbilar det faktiskt är. Vilket är positivt!
Interiört är den här bilen utrustad med Light Oyster Windsor-läder som kompletterar exteriören mycket snyggt. Det är en vit färg med en gråaktig ton och ser betydligt bättre ut än en standardkombination med svart interiör/exteriör.
Man finner också emblemet/siluetten av coupéversionen av bilen strax ovanför infotainmentsystemet och på trösklarna för att påminna dig om att du kliver in i något mer unikt än en vanlig F-Type.
Sittpositionen i förarsätet är bra om du är lång, men passagerarsidan är aningen mer obekväm eftersom handskfacket inte ger dig mycket utrymme för knäna.
Vissa av de fällbara delarna när taket är nere saknar lite kvalitet och känns något lösa när taket är nere, annars är Jaguar-interiörer kända för att vara av bra kvalitet.
Jag blev verkligen tagen på sängen över möjligheten att köra den här bilen i spöregn med taket nere, så länge du håller hastigheten över 80 kmh - vilket innebär att om du börjar köra och att det plötsligt börjar regna på motorvägen, behöver du inte oroa dig. alls
​
Inte en enda regndroppe träffade mitt huvud, och det finns ingen extra del som behöver fästas på toppen av vindrutan för att avleda vinden eller liknande för att kunna köra i regn.
​
Du kommer dock få en del konstiga blickar, medtrafikanter tror att man är aningen galen. Men spela roll!
Luftflödet är alltså inte ens i närheten av ditt huvud, vilket ger dig och passageraren möjlighet att bära kepsar utan att riskera att de flyger iväg när solen skiner och du vill gömma dig under skuggan samtidigt som man njuter av den öppna och inbjudande känslan av en cabriolet.
​
Taket är också villigt att snabbt arbeta upp och ned så länge du håller dig under 50 kmh.
Eftersom jag testar R75 Cabriolet med ett hisnande startpris på 1.746.900 SEK erbjuds vi fyrhjulsdrift och självklart den orönbedövande kompressormatade V8-motorn som producerar otroliga 575 hästkrafter genom sin 8-växlade växellåda.
​
F-Type 75 (utan R i sitt namn) finns också tillgänglig i coupé- och cabrioletutförande, men dess motor är nertrimmad till 450 hästkrafter och börjar då förstås på ett lägre pris.
​
R75 Cabriolet är en glädje att köra och beter sig exceptionellt bra på slingriga vägar, vilket får den att kännas väldigt stabil när du ställer in bilen i track-läget. Jag förväntade mig att denna bil skulle vara mer nervös i sådana situationer, men där blev jag motbevisad.
​
Cabrioleten har samma prestandasiffror som coupén när det gäller acceleration från 0 till 100 kmh på 3,7 sekunder. Det grymma vridmomentet gör att du kan stämpla plattan i mattan i 7:e eller 8:e växeln och inte behöva växla ner om du inte känner för det när du ska köra om andra bilar, för kraften finns där tillgänglig och redo närshomhelst.
Den upplevs dock inte så snabb som den faktiskt är. Jag tror att en stor del av detta beror på att bilen är nästan helt tyst tills den öppnar upp avgassystemet vid cirka 3500 rpm, då den mullrande V8:an börjar sjunga sin vackra sång som vi alla förknippar med F-Types sedan den lanserades.
Ibland hände det att bilen hade svårt med shortshifts från 2:a till 3:e växeln och att bakvingen ibland inte svarade på knappen för att öppna/stänga. Självklart inget som är avgörande på något sätt på ett test, men värt att nämna.
Vad gäller ljudet så kan man diskret köra runt i den utan att bli märkt. Som jag nämnde öppnar spjällen vid 3500 rpm, vilket innebär att i andra tredje, eller fjärde växeln, som du sannolikt kommer att köra på i städer eller liknande, kommer bilen att vara helt tyst om du inte accelererar över 3500 varv per minut. Problemet är där, om man till vardags inte kan sträcka ut benen på bilen så kommer man sällan få höra det fantastiska ljudet, om man förstås inte är tung på högra foten i första växeln eller ofta hade tänkt att köra över hastighetsgränsen...
Här kan man önska att det fanns möjlighet ställa in systemet själv efter sin egen preferens.
"Crackles och pops" är betydligt nedtonade jämfört med de tidiga modellåren av F-Type.
Jag har ett svagt minne av att man skrämt livet ur gångtrafikanter med just de tidigare F-Type bilarna när man släppte på gaspedalen och smällarna ekade mellan byggnader...
F-Type R75 får klart godkänt, även om den kanske saknar lite spänning som avslutningsmodell för ett legendariskt märke med racinghistoria.
​
Bilen ger en mycket glädje att köra och den belönar dig med ljud när du kör den hårt. Dessa bilar är inte avsedda att stå i garaget och oavsett om det är solsken eller spöregn kan du köra med taket nere!
​
Och om det är en bra investering med sin saftiga prislapp är något som tiden får avgöra.
